Hjärtat stryper lungorna.
Kraften sipprar ur ådrorna som lakvatten.
Vad finns kvar mer än sopstanken?

Andetaget stelnar,
rustar sig mot maran.

Sorgebarn.

När hjärtat snörper ihop lungorna av rädsla, vanmakt, trötthet.

När ingen finns där för att fånga mig.

Vem är jag då?

När alla mina krafter skänkts åt andra, som en gåva,

oreturnerad.

Vad finns kvar av mig då?

Sorgen, insikten, ensamheten.

Bygger nya murar, fryser ner mitt hjärta.