År 1
Jag säger: Vi har för tuff arbetsbelastning, vi behöver hjälp.
Samhället säger: Det finns inga resurser.

År 2
Jag säger: Vi har för tuff arbetsbelastning, vi behöver hjälp.
Samhället säger: Det finns inga resurser.

År 3
Jag säger: Vi har för tuff arbetsbelastning, vi orkar snart inte mer, vi behöver mer personal.
Samhället säger: Det finns inga resurser, ni måste lösa det ändå.

År 4
Jag säger: Vi har för tuff arbetsbelastning, snart kraschar jag, vi behöver hjälp NU!
Samhället säger: Det finns inga resurser, ni MÅSTE lösa det ändå.

År 5
Jag kraschar
Samhället säger: Du är ju en sån person som lätt tar på dig för mycket. Du behöver lära dig att sätta gränser för dig själv.

När du inte är här vandrar jag osalig genom rummen. Själva tiden kippar efter andan.

Själen faller ner i mellanrummet.

Havet hotfullt.

Det var en massa folk. Orden som skyddade mig.

Allt var text. Gränssnittet.

Jag behöver inte skriva mig fri längre.

November äter upp allt ljus

Den första kretsen

Livet hukar

Det krävs hög glukoshalt

för att överleva detta mörker

Vi kryper under huden på oss själva

Vi går som vålnader genom huset

Stryk mig över kinden, snälla.

En gång. Lite luft.

En spricka i skalet.

I den tystnaden trodde jag inget

ville bara det

att inte kvävas här.

Tankarna tätnar mellan

näst sista stationen och den sista

Stjärnorna avslöjar den tysta siluetten av en skog.

Andetagen befriar sig från trycket

och lägger sig nära bredvid.

Artifacts/RAM

I
Det var då vi växte ur jorden
grovmejlsade.
Att vara inte riktigt i samspel med samhällskroppen 
är kampen
Ibland föddes vi andra gånger.

II
Det finns en o-gräns i samhället.
Tidkodsbrott.
Jag faller alltid igenom just där.

Artifacts/RAM

1

Det var då vi växte ur jorden

grovmejslade

Att vara inte riktigt i samspel med samhällskroppen

är kampen

Ibland föddes vi andra gånger

2

Jag vill inte text

Er kod är artificiell, om jag aldrig

vill lära mig den behöver jag inte förstå den

Den berikar mig bara i era ögon.

De riktigt galna – vad ser de?

3

Det finns en o-gräns i samhället.

Tidskodsbrott.

Jag faller alltid igenom just där.

Jag ska skriva orden som de är
Teckna verkligheten negativt.
Råmaterial.

Jag ska skriva med andra ord

Skriva orden som de är

Teckna verkligheten negativt.

Råmaterial.