Det var aldrig du
Det handlade aldrig om dig

Min sorg vara bara min
Mina tillkortakommanden, inte dina

Krossade spegelbilder
Kringströdda som granitblocken i brottet
Domen, orubblig;
Här blir du kvar, till tidens slut

Nu är luften klar
Kylan drar ihop varenda cell
Ger sanningen form
(Äntligen sanningen!)

Snökristaller
Fraktaler
Lyckoamuletter

Vi blir till i andras ögon
I dina ögon blir jag ingen

Lager efter lager av trötthet 
väller upp mellan ytorna
Alla roller vittrade i kanten nu

När blir en rustad nog för sveket?
Tig min mun.

När jag sviker mig
sviker orden