Det är aldrig den man tror
Barlast
Barrikader, piedestaler
Blysänken
Det är aldrig den man tror
Barlast
Barrikader, piedestaler
Blysänken
Jag ser era liv; tjusningen, rampljuset
Ursäkta min bortvändande blick
Jag hör era liv; pulsen, rytmen
Orden smattrar mot skallbenet; galenskap!
Jag saknar er och skyr er lika
Ångesten och förförelsen lika
Här är en fri tillsynes
men aldrig tillräcklig
Till vilken nytta? Till vems nytta?
Min väg går någon annanstans
Sorgen väljer själv till vem den ska gå
och när
Spinner en tunn tråd i sitt spår, nästlar fast arvedelen med några snabba stygn
Väven växer ut genom seklen