Jag går med sorgen in i markerna
Avbrutna grenar häver sig över mosskuddarna
som dyningar efter stormen

Jag går med sorgen in i markerna
Stammarna viker inte en tum för mina rädslor
De har sett värre sjöar än så här

Jag går med sorgen in i markerna
Men vågorna mal fjolårsvass mot berghällen
och rödhaken har inte tid.

Ogjort ärende.
Gjort ärende.

Jag går med sorgen in i markerna
Det gamla vindfället
Ett virrvarr av söndertrasat, dött

Jag går med sorgen in i markerna
Avbrutna grenar häver sig över mosskuddarna
som dyningar efter stormen

Jag går med sorgen in i markerna
Stammarna viker inte en tum för mina rädslor
De har sett värre sjöar än så här

Jag går med sorgen in i markerna
Vågorna mot berghällen
knuffar fjolårsvassen varsamt mot bottnen.

Jag går med sorgen in i markerna
Rödhaken, vitsippan, jag
samma rörelse; solens glitterblänk.
Allt är möjligt nu

Jag går med sorgen in i markerna
och med lyckan ur.

Dessa dagar som bara går ifrån mig

… som bara kommer till mig

Mina nästan ordlösa tankar, drömmar.
När du lägger dem varsamt i mina händer
känns de som doften av vitsippor.
Ur omöjighetens gråa växer hav av vitt,
öppnar sig för solen.
 

Mina nästan ordlösa tankar, drömmar.

När du håller upp dem för mig, lägger dem varsamt i mina händer

känns de som doften av vitsippor

Ur omöjlighetens gråa växer plötsligt ett hav av vitt,

öppnar sig för solen.

Min styrka är min svaghet.
Dimman drar in från den nakna sjöytan.
För att överleva måste jag frysa ner varje kärl.
Förpacka varsamt i täta påsar.
Men så kan ingen leva. Nerkyld.

Rev 160412
"Min svaghet är min styrka"

Min styrka är min svaghet

Dimman drar in från den nakna sjöytan

För att överleva måste jag frysa ner mitt hjärta

Men så kan ingen leva. Nedkyld.

(Reviderad 160412)

Min svaghet är min styrka.

När du sviker mig

sviker orden.

Samhällskroppen.

Varför fick jag inte sluta strida?